Budgetbröllop?

Vi hade nog tänkt att hålla oss på en minimal budget, göra allt själva och hålla till i ett tält i trädgården. Men så bjöd vi in fler. Och fler. Och helt plötsligt var vi uppe i 70 personer och ett tält på gården kändes på något sätt inte hållbart. Vi tänkte  bajamajor, blöta barn och ett fullständigt kaos. Vi ville helt enkelt inte hålla i ett sådant arrangemang. Som koms ihåg som festen då alla blev sjuka, totalt kaos rådde och regnet öste ner. Men vi var övertygade om att vi ville hålla ceremonin i trädgården på Hällen. För ett vackrare ställe får man leta efter. Och som vi har tillgång till. Och får nyttja precis så mycket vi vill. Och vi ville skapa minnen. Kanske en tradition. Bjuda våra nära och kära på den upplevelsen.  När sitta-i-tält-planen sprack fick vi lite panik och undrade var alla gästerna skulle hålla hus. Vi hade skickat inbjudningar men hade ingen lokal. Då kläcker svärmor idéen att höra med vandrarhemmet, om de hyr ut sin stora gemensamhetslokal. Och glädjen när de faktiskt gör det var enorm. Och lättnaden.

Planerna tog fart igen. Hoppet återvände. Vi kanske skulle ro detta projekt i land. För är det något bröllop lätt blir så är det projekt. Det är inte bara det faktum att man ska gifta sig. Det är också en stor fest som ska ordnas. Och en sak jag älskar är att ordna fest. Och såklart bli bjuden på fest. Men kanske ännu lite mer att ordna fest.

Och tiden rann iväg och helt plötsligt var det juni och alla hade tackat ja och vi hade 68 gäster som skulle inackorderas på olika vis i Arkösund.

Och förberedelserna gick in i lite mer action-mode för nu skulle tårtan beställas, dukar och bord och stolar bokas och bordsplaceringen kunde börja ta form. För hejåhå vad mycket det är man vill ska klaffa den där stora dagen. Och någonstans i detta skulle vi också planera för buffén som vi skulle servera. Och hålla kärleken sprakande och levande. Och se till att barnet växte och frodades.

Och det kanske inte var så konstigt att kompisar inte såg så mycket av mig. För jag kanske drog mig tillbaka en aning. Kanske gick ner på lågenergi för att inte förgås helt i planering och barnavård. Och kan tänkas drabbades vi också av pregiftasig stress. För mitt i alltihop skulle vi ju gifta oss också.

Den sista veckan närmade sig och det kändes som att vi hade våra excelark i ordning. Vi hade pratat med toastmastrar och tärnor och våra familjer och vänner skulle hjälpa oss ro i land projektet. Ringarna var designade, hämtade och betalda. Klänningen inhandlad och bordsplaceringen var om inte perfekt och slutgiltig så i alla fall så gott som klar.

Och på tisdagen i veckan innan kom mina föräldrar till Arkösund. Och vi arbetade oss fram till den allra sista dagen innan bröllopet. Huset fylldes upp av välmenande och snälla vänner som ville hjälpa oss att göra dagen till den bästa dagen av alla. Med allas hjälp och med massa glada tillrop skulle vi fixa det här. Även om vi hade en sexmånaders bäbis. Som skulle döpas. Och även om vi skulle göra maten själva.  Och även om vi från början tänkte oss det enklare. Så blev det inte enkelt. Det blev vackert. Det blev stiligt. Det blev elegant. Det blev gott. Men på vårt vis. Med egna blommor. Med egen lagad mat (men köpt tårta). Med naturen. Med havet i bakgrunden. Med Mette som sjöng och Jonathan som spelade gitarr till. Med Josefin som fotade och Linda som filmade. Med vackra tal. Med massor av kärlek. Med massor av fina ord. Om oss. Om Eddan.

Så visst. Det kanske var ett ”budgetbröllop” om man ser till mängden saker som köptes in. Det kanske byggde på att vi inkluderade våra vänner i förberedelser. Men det var ju precis så vi ville ha det. Med våra vänner engagerade. Delandes vår dag.

Veckan efter gick vi runt på små moln. Känslobaksmälla deluxe. Vi pratade om hur fint allting fungerade. Hur saker blev gjorda som vi hade planerat för men inte själva hann med att utföra. För att någon tog tag i det. Och vi insåg återigen vilka stjärnor vi har runt oss. Vilka underbara vänner och familj vi har.

Och så döptes Eddan och vi gifte oss. Och nu ska vi dela varandras bördor. Glädjas ihop. Dela glädje och sorg. Tills döden skiljer oss åt. Välkomna. Nu kör vi.


One thought on “Budgetbröllop?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s