Tröttman

Det här med barn är himla himlastormande och härligt och underbart på alla sätt och vis. Men ibland. IBLAND. Är det faktiskt lite jobbigt också. När barnet gnäller i ett och jag inte riktigt hittar orsaken. Det kan ibland gå lite överstyr och barnet börjar skrikgråta innan jag kommer på att det kanske är trötthet. Och barnet i fråga inte verkar komma till ro så jag bestämmer mig för att amma det till sömns. För att jag vet att barnet behöver sova. Och vips. Så ligger barnet och sover och jag kan andas igen. Förbereda lite lunch. Blodpudding. För det är billigt och enkelt. Och jordgubbssylt för vi har ingen lingonsylt. Och barnet har ätit en jätteportion morot/potatis/jordärtskockpuré innan det somnade.

Och jag känner att mina ögon vill bara falla igen. Men jag håller mig vaken vaken vaken. Dricker kaffe. Förbereder lite lunch. Tycker det var lite skönt att ställa in dagens aktiviteter. För jag orkar inte alltid. Inte alltid vara social och trevlig. Ibland vill jag bara lyssna på P1 och ligga i soffan. Även om jag har fått barn och barn kräver sitt.


One thought on “Tröttman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s