Lugnet efter stormen.

Det känns som att hösten liksom bara kom och drog ett lock över hela Stockholm. Idag regnade det småspik och jag tror minsann att hösten bara bestämde sig. Nu kör vi höst.

Och jag trivs med det. Hösten är så färgstark och energigivande som ingen annan årstid lyckas med. Tycker jag. För det är nu jag drar tag i nya projekt. Det är på hösten jag vill göra allt det där som jag aldrig orkar annars. Men just nu känns det lite hopplöst. För barnet har svårt att sova utan mammning och jag kan således inte vara borta kvällstid ännu. Så inga gitarrkurser eller inredningskurser eller språkkurser eller annat spännande. Istället bara en lång väntan på att det kanske blir bättre. Han kanske lär sig att sova utan kvällsamning. Han lyckas ibland. Men inte varje kväll.

Ärligt talat har ju tiden efter bröllopet varit en lång utdragen känslostorm. Mest upp och pepp, men även ett stycke bakslag som slog bort fötterna på mig. Men jag antar att det är så det blir. Det kan kanske inte bara vara positivt att ordna en stor gigantisk kärleksfest. Man måste även få lite ”var nu inte FÖR lycklig kära du- medicin” för att inte helt försvinna upp på ett rosa kärleksmoln. Men nu är jag tillbaka i kärleksmolnet. För fyfan vilken underbar dag vi hade! Vi är gifta och det var så vackert. Alla våra nära och kära var där.

Och nu tar hösten vid. Och barnet växer och utvecklas och jag står väl cirka och stampar lite. Funderar ganska mycket på det här med vad jag ska göra när jag ”kommer tillbaka” till arbetslivet. För även om jag verkligen älskar att vara hemma och ta hand om mitt barn så kommer det ju en dag då jag obönhörligen ska tillbaka i arbete. Och jag har en plan. Men jag vet inte om jag vågar. Vet inte om jag klarar det. Eller. Det vet jag ju att jag gör. Men det var det där med att våga. Våga kasta loss igen. Våga. Men så tänker jag lite på La Linda och henns nya tatuering MOD. Och hur modig hon har varit det senaste året. Och jag vill också vara modig. Även om vi kanske är modiga på helt olika sätt. Så handlar det om att våga göra det rätta. Våga göra det jag drömmer om.

Idag lunchade jag med en kollega på nuvarande jobbet. Och då kommer jag osökt (not!) in på de där gubbarna och deras härskartekniker. Och hur lite sugen jag är att möta dem igen. För är det något jag har svårt för så är det härskartekniker. Oavsett hur de ser ut. För er som glömt bort. Här kommer de och deras motstrategier igen:

Härskarteknik Motstrategi Bekräftarteknik
Osynliggöra Ta plats Synliggör
Förlöjliga Ifrågasätt Respektera
Undanhålla information Korten på bordet Informera och inkludera
Dubbel bestraffning Bryt mönstret Alla gör så gott de kan
Påföra skuld och skam Intellektualisera Konfliktlösning
Objektifiering Säg ifrån Bemöt alla som subjekt
Hot Benämn det personen gör Respektera egna, andras nej
Splittring Håll ihop gruppen Gemenskap

På agendan framöver står bland annat att jag ska försöka ta mig (och barnet) till detta event. Och sen ska jag läsa fler böcker. För är det något jag verkligen försakat/inte haft tid med sedan Eddan kom in i mitt liv så är det att läsa böcker. Jag har en hel hög med böcker som bara står och väntar på mig. Tanken var att jag skulle åka på Bokmässan i år. För att när annars skulle jag kunna göra det?

Well. Lite så.


One thought on “Lugnet efter stormen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s