Niomånaderskolik?

Nej. Det heter det såklart inte. Men något är i görningen i den lilles kropp/knopp för kvällarna den senaste tiden har varit to hell. Och då mest för honom själv, men såklart blir jag påverkad. När han skriker så att en tror att han ska spricka eller bli blå eller nåt så undrar jag om han har ont. Eller vad sjutton som är fel.

Så. Bloggosfären. Vad tror ni det beror på? Är mitt barn laktosintolerant? Är han rädd att bli lämnad? Eller jävlas han bara med oss?

Ps. Somnade tidigt idag. Men inte utan skrik.

Ps2. Jag ställer in kvällsaktiviteter på löpande band. Orkar verkligen inte umgås med folk när jag inte vet hur kvällarna kommer att bli.

Ps3. Nu låter det som att han vaknar. Klockan 00:01.


5 thoughts on “Niomånaderskolik?

  1. Jag tror som Karin – separationsfasen. Eddie var likadan och har fortfarande vissa kvällar, men det är mer och mer sällan. Och så kanske det är något stort på gång: kanske funderar han på att börja gå, eller kanske är det ett par tänder på G – de kan ju ligga och reta och göra ont ganska länge innan de spricker igenom?

    Hoppas det blir bättre snart, oavsett vad det är.

  2. Tror också separationsfas/utvecklingssprång. Har en sjukt bra app som heter ”The wonder weeks” som räknar ut när de här sprången kommer utefter beräknat förlossningsdatum. Stämmer alltid väldigt väl överens med Isaks krångelperioder! Finns en massa info om vad de lär sig vid varje språng också. Har du inte en app-vänlig telefon kan du läsa mer om boken allt bygger på här: http://www.thewonderweeks.com/

  3. Jag vet inte om det är någon tröst men det kommer gå över. Tålamod, tålamod. Fast jag vet, lätt att säga men svårare att tänka.
    Kram på dig.

  4. Separationsångest. Gael var likadan för ett tag sedan (det kan visst börja från åtta månader). Vet inte om han samsover med er, annars kan det vara en tillfällig lösning. Gael har alltid sovit i sin egen säng sedan han föddes (sedan två månader tillbaka även i eget rum), men under den här perioden började han vakna varje halvtimme, så vi lät honom somna och sova i sin egna säng tills vi gick och lade oss (och gick in till honom stup i kvarten) och sen när vi gick och lade oss tog vi över honom i vår säng och han fick sova med oss resten av natten. Det funkade perfekt, det var liksom närhet och trygghet han behövde. Nu sover han perfekt i sin egna säng i sitt egna rum igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s