Uti ändan min

Ni som varit med ett tag vet som bekant att jag haft en del besvär av de där hemorojderna efter förra förlossningen.

Tror ni att de någonsin försvann helt?

Nej.

Berättade min svärmor att de aldrig gör det?

JA.

Och nu är det snart dags igen. Hurra och fuckinghallelujamoment osv. I alla fall. De försvann inte helt och till på köpet fick jag foglossning ”tidigt” den här gången så det känns som att hela paketet liksom småvärker hela tiden. När det inte storvärker. Som det gör mest hela tiden. Alltså, när jag reser mig från stolen på jobbet (som är mjuk och skön till skillnad från hemska köksstolar hemma tex) får jag liksom resa mig en bit i taget för att inte kroppen ska slå bakut och ba ”LÄGG AV MED DET DÄR DUMMA KVINNA, SITT NER”.

För jag kan ju inte sitta på min bak exakt hela tiden. Jag måste ju gå och hämta kaffe/bulle/påtoa emellanåt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s