Jag gråter för jag har känslorna ”utanpå”

Imorse när jag skulle lämna Eddan på förskolan kom en av ”fröknarna” fram till mig och bara som hastigast ville prata om det avtal vi har om att ha barnet på förskolan 30 timmar i veckan, hon hade igår (när jag höll honom hemma på grund av misstänkt magsjuka) sagt över telefon att det var helt okej att vi hämtade honom lite senare än vanligt imorgon (idag) då jag sa att Hilarious hämtar imorgon. Men imorse ville hon förtydliga att det ju finns ett avtal osv som reglerar men att vi gärna får ändra tider osv när som helst. Och jag vet inte vad det är med mig, jag tar inte oväntade saker särskilt bra alls för tårarna kommer rullande upp i halsen- för INGENJÄVLATING. Jag tänkte det då, och jag tänker det nu. Jag gråter för ingenting. Jag gråter när det händer nåt som jag inte väntar mig. Jag lyckades dölja det halvbra tills jag kom ut, då jag fulgrät liten skvätt på väg hem. Och så tänker jag på det. Hur jag blir. Hur jag är. Och på svärmor som tipsade om boken Drunkna inte i dina känslor och hatar lite att jag är en sån- som gråter. För andra klarar inte av det. Det känns som att de vill trösta. Och då gråter jag ännu mer. Jag klarar inte av det. För jag vill inte bli tröstad. Jag vill bara fulgråta mig frisk. För frisk blir jag av gråten. Men den måste ut. Den får inte stanna inne. Och så blir jag lite arg. Varför är det inte okej att gråta sig frisk? Varför är det inte okej att vara superduperkänslig med alla jävla känslor utanpå? Varför känner jag mig så fel? Så jävla misslyckad och svag när tårarna kommer?

Och så undrar jag såklart. Ska jag behöva läsa en bok i hur jag ska lära mig simma i det här jävla känslohavet för att det ska kännas bättre?

”Stark och skör.

Stark. Och skör? Ja. Mest av allt bara jävligt ensam i det hela. Som tur är har jag minst en vän som erkänt samma problematik. Även om vi är olika i det. Simmar olika så att säga. Och vissa dagar och vissa situationer går ju hur bra som helst. Och kanske är det värre de dagar jag sovit dåligt. Kanske är det extra jobbigt de dagar då bäbisen skriker sig hes halva morgonen under påklädning. De mornar barnet vägrar gå till förskolan. Vill bli buren. Eller de dagar då det är fullmåne eller nåt annat. För jag vet ju också att det inte är alla dagar. Det är långt ifrån alla dagar de där känslorna är utanpå. Ibland ligger de långt nere, omsorgsullt nedbäddade under ett täcke av stark och hård.


2 thoughts on “Jag gråter för jag har känslorna ”utanpå”

  1. Jag är precis likadan. Ibland är jag tålig som fan, men vissa dagar gråter jag för allt. Det är som att tårarna då kommer för alla känslor jag känner, oavsett om jag är ledsen, arg, uppgiven eller glad.
    Tycker precis som du att det är jättejättejobbigt eftersom jag känner mig så … svag kanske. I synnerhet när jag borde vara arg och i stället gråter.
    För mig vet jag att det oftast beror på yttre omständigheter när jag är så där. Oftast trötthet men kan också gråta om jag är lite halvkrasslig.
    Hur som helst: Du är inte ensam, om det är en tröst.

  2. Känner igen det du skriver även om jag inte gråter, men jag tar åt mig och kan gå och tänka en hel dag på en kommentar jag fått av en pedagog på förskolan.

    Det känns som att det har varit mycket så nu, för att vi varit mycket sjuka, jag har haft mensen från helvetet (40 jävla dagar och ”helt normalt” enligt gyn) och minstingen har haft en skrikperiod som heter duga. Tror också som du skriver att det handlar en hel del om dagsform.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s