På riktigt provocerad

Första inlägget på månader och jag ska till och klaga lite.

På min verklighet.

För även om jag gärna vill hinna med/prioritera min utdöende blogg så hinner jag/prioriterar jag uppenbarligen inte den som jag egentligen vill. För det går nästan inte en dag utan att jag får nåt i huve som liksom ”det där skulle upp på bloggen egentligen”. Men så kommer jag hem från mitt arbetslöshets/arbetssökande kontor och vips så är vardagen över mig med två små underbara tidskrävande små barn som kräver total närvaro.

I alla fall.

Hur gör ni dubbelarbetande* småbarnsmorsor där ute?

*och med dubbelarbetande menar jag hemmajobb och bortajobb, har ni två bortajobb då är ni liksom maskiner mer än människor i min värld. På ett positivt sätt dårå.

Alltså.

Jag hajar att det handlar om PRIORITERINGAR men ändå. Är jag så jäkla bortkollrad att jag inte klarar att ens skriva lite text på kvällen?

I alla fall. Ikväll är jag ensam hemma. Äter mat vid datorn. Och annat viktigt.


3 thoughts on “På riktigt provocerad

  1. Alltså jag förstår inte heller.. Min blogg är utdöende pga vadvetjag. Jag har som du en massa inlägg på lager men så ba poff och vips hände/gjorde/tänkte jag något annat.
    Je.. Läsa bloggar är jag dock bra på så hoppas du hittar tid till att skriva :].

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s