Eddan hade en period i somras då han bet mig och Hilarious cirka varje dag. Vi var superoroliga att han skulle bitas även när han började förskolan (och då på de andra barnen). Detta hade vi aldrig behövt oroa oss för, för nu när han talar ord och kan uttrycka sig och vi förstår honom har han helt slutat bitas.
Men så i onsdags kom Eddan hem med ett STORT bitmärke på armen.
I torsdags höll jag honom hemma på grund av sovmorgon/goshumör/etc så jag kunde inte fråga pedagogerna vad som hänt.
Men i fredags frågade jag dem och tydligen var det ett av barnen som gått apeshit på de andra barnen och bitit minst två barn, varav Eddan var ett. Och det som gör mig mest beklämd är kanske inte att Eddan blev biten, utan att han inte hade sagt ifrån, inte gråtit. För även om han inte gjorde det så känns det som att det är en kränkning. Som han inte klarade av att tackla där och då. Och sådant vill jag hjälpa honom att lära sig tackla, men jag vet inte riktigt hur jag ska lära honom det. För jag vet att de lär sig att säga STOPP och sätta upp handen på förskolan. Men han blev väl så överraskad kanske.
Någon med erfarenheter?
H to the Hilarious. B to the Baglady. 
A blev biten av en rejält större kille (hon 1,5 – han 3,5) som hade lite problem med det där att få igång talet när hon gick hos dagmamma. Hon kom ju hem och kunde förklara att ”E bita däj” men gjorde inget som helst motstånd (utom att bli ledsen). Fast hon är ju inte en fysisk tjej, inte ens när vår E slåss/biter/nyper/puttas på henne så viker hon en tum utan blir bara ledsen, så jag har inget bra att komma med…
Jag har också ett barn som är mindre bra att säga ifrån utan reagerar med att bli ledsen istället. En gång sa jag åt honom att ibland om andra barn inte lyssnar när du säger nej så får du faktiskt putta bort det barnet. Då tittade han på mig med förfärad blick och sa -mamma, man får faktiskt inte puttas! Så jag vet tyvärr inte heller.